Politisk poesi och andra sånger från min våning
Ibland kan man känna sig besviken på politikens möjligheter och politiska samtals utfall. När allt kan te sig i en annan klädsel. När hoppet tornar ned sig för en möjlig lösning på stora problem. När man ser en lösning finnas runt hörnet om modet var större och konfrontationslinjen var lite smalare.
Ondskans gränser tornar upp sig
Båda leker med förlorat ansvar
Glömmer att man måste offra något för att vinna
Vill bara vinna utan att förlora något
Så extremt att det gör ont
Gränser som separerar
Det finns vissa som tror att det kan bli bra en dag
Att det finns chans att leva tillsammans
Utan att göra illa varandra
Det är en naiv dröm
Naivitetetn är förlorad hos dem som vet
Dem som vet och upplevt allt det där som vi har så mycket åsikter om
Åsikter om att det ska sluta göra ont
Någon som skanderar att gränserna ska suddas ut
Den som vet att gränserna endast måste bli klarare och mera respekterade
Denna någon som ingen vill tro på
Allianser som bildas för att vinna
Den enda som vinner är den som låter bli att förlora
Alla går förlorade
I sorgeband ska vi vandra tills vi inte kan korsa våra vägar
Förlusten är oumbärlig när man beskådar den med lupp
Allt är så invecklat
Körsbärsträden blommar så vackert trots det hopplösa
Som om det inte vill ge upp
Den där svarta klumpen som växt som en svulst vägrar släppa taget
Krampaktigt håller sig hopplösheten kvar
Inga ideologiska kamper bara en kamp om att få kämpa
Vill så gärna hålla mig kvar vid maktens korridorer
Utanför i det svidande nederlagets landskap flyter ett liv på
Hopplöshetens korridorer är långa och i mötesprotokollen försvinner hoppet
Det där lilla hoppet som gror någonstans bakom all den där hopplösa situationen
Hon stod där och plockade körsbär
Jag som åt ur hennes hand
Det fanns inget protokoll som tecknade ned den gesten
Vi vandrade inte i någon lång korridor
Gränerna var utsuddade
Vi bygger vårt eget öde
Minnet som suddar ut det verkliga
Det verkliga som dröjer sig långsamt kvar
Det upplevda icke fysiska som lever kvar
Drömmarna som inte förankras i det möjligas landskap dröjer sig kvar i min blick
Olja och vatten
Livet som stretar på
Mardrömmar
Scenarier
Politiska ambitioner
Politiskt dröjsmål
Ränta på förtret
Någon sa på 70talet att svetten lackar
Aldrig gjort det
Bara scenarier med mardrömmar som slår in
Konfrontation
Bomber och slagsmål
Klubbar som bildas för att skydda den åtråvärda saken
Äckelvänster och tokhöger kämpar om agendan
Politiska stickiga drömmar som stannat kvar hos människor med fel mentalitet
Som en kroppsbyggare på det slemmiga 90talet tornade upp sig med storbröstade kvinnliga ikoner
Olja och vatten
Intellektet försvinner in i slagordens värld
Testosteronstinna slagord i kampens tjänst
Mardrömmar om olja och vatten vinner kampen
Empatin som inte har någon gräns biter sig fast hos vänstern
Stirrar sig blind i ett mantra av solidaritet
Irrat sig in i ett hörn av ett landskap som dem inte förstår
Applåder avlöser varandra för att visa tillhörighet
Stärker kampen mot det andra som inte tillhör oss
Alltid det andra som gör fel
Reflexer av argument svävar i rummet
Förbryllande likt ett intellektuellt stimuli av vårtor på läpparna
Ett tal som är förberett långt borta från där det utspelar sig
I epicentrets mitt är lidandet detsamma
Samma som det var igår
Det behövs inga färdigskrivna tal för att påminnas om att det inte behövs mera konfrontation
Den europeiska medelklassen på vänstersidan tror att det finns något vackert i kamp
I att offra livet finns en heroisk insats
Feghet att se sig själv i ögonen
Så lätt att skylla på någon som inte varit i närheten av din uppväxt
Titta dig själv i spegeln och in i dina föräldrars ansikten
Vad har du och dem gjort för dig
Tro inte att något så mekaniskt som staten ska finnas där och ge dig förutsättningar
Sluta skyll på skolan
Det är inte lärarens fel
och faktiskt inte heller Herr skolministerns fel
Det är på sin höjd ditt eget och dina föräldrars skuld du bär på
Skyl inte över ditt eget misslyckades projiceringar om ett bättre liv på en konflikt som du inte förstår
Att med terror förändra förutsättningar är inte något vackert
Ett nedbrunnet hus eller ett lik luktar lika illa oavsett politisk hemvist
Ruttnande ideal stinker alltid
Tillbaka till samtal i stängda rum
Eller ut till dem öppna marknaderna och samtala
Du och jag kan förändra via samtal
Såg du det där klippet med den snygga tjejen?
Ja.
Hon var snygg, eller hur
Ja
Mmm
Vad ska vi göra idag?
Jag vet inte
Vad vill du med ditt politiska engagemang?
Jag vill att min sida vinner
Vad vill din sida göra
Jag vet inte
Näe inte jag heller
Men han där har en idé
Men han ser inte så bra ut och gör sig inte så bra i media
Näe då kan vi inte rösta på honom heller
Näe vi demonstrerar i stället
Mot vad
Mot allt
Inte för något
Näe då skulle så månmga motdemonstranter dyka upp
Bikinis, behås o trosor förnyar sig
Kreativiteten vinner nya terränger
Fashion med Sofia
Nakna skinkor och ett sköte rätt in i kameran
Fashion med Emma
Tuttar som är uppblåsta och fångade med vidvinkel
Gott Nytt År med Anna
Sittande i en drömsk porrtidningsställning
MC-baben Linda
Med särade ben med lutande överkropp och tittade och putande bröst som fångas av kameran
Kreativiteten till lusten tar inga omvägar
Texter som försvinner med felknapptryckningar
Språket som inte faller på sin plats
Han som glupskt letar efter sina drömmars tjej
För ungefär etthundra år sedan så var det drömmarnas stad
Klickningar på sidor med implantatfyllda tjejer
Frosseriet har inga gränser
En ung kvinna som hade fyra mejlkonton som bevakades varje dag
Jag tyckte lite synd om henne
Hon är mycket glupsk på sin frihet att svunstigt svinga sin konsumerande kropp
Som i ett koma vaknar vi upp och undrar vart tiden tog vägen
Någon lurade oss på vägen hem till det vi längtade efter
Drömmarna fastnade med händerna innanför byxlinningen
Hon hade bokat en brits på kliniken för hans skull
Han som var så kreativ
En kreativitet som försvann i en längtansfull kakofoni av implantatfyllda bröst
En slags romantik som disikerades av frosseriets tyranni
Drömmar som lever kvar i en kreativitet
Längtan efter bekräftelse söker tangenternas skuggdalar
Han ska sättas dit
Han som är tillbaka
Hon hälsade honom välkommen hem
Han längtade efter beröm
Han köpslog med männen i den mörka dalen
Han glömde bort att det fanns något vackrare
Något som inte var lika pretantiöst
Hon vinkade honom till sig
Hennes sång var varm och vacker
Hennes ögon tittade längtansfullt ut i det tomma intet
Han kröp ned i sin brunn och väntade
Tills det inte gjorde ont längre
Något vackert i grått strilande regnigt landskap där lyckan uppenbarar sig
Nya dagar som passerar förbi med ett privilegium att kunna fånga skönhetens fläckar som lägger sig i mitt minne. Som en blick av minnen som sveper mig sakta till något vackrare. Regnets fina och lena smekande på huden. Kinderna lätt regnfuktiga av vinterns fina strilande regn. Minnet av dig väcker något till liv. Något så vackert som etsat sig fast i min blick. Du gömmer dig i mitt hjärta. Längtan att det vore mjukare och flera nivåer. Passerandet av de olika nivåerna. Att kunna gömma sig där minnet inte tar sig förbi nivelleringen. Upplevelsen och minnet som stannar kvar där det utkämpades. Längtan som tas med i resan. Ja bara längtan. Inget att behöva gömma sig för. Att leva i konfrontation med livet. Inte te sig gömmande. Inte kliva ner i det förträngdas landskap. Färgerna som ligger runt hörnet. Det gråa vintriga strilande regnet som fuktar huden och en blick som ser gråhetens nyanser. Allenast hjärtat som pumpar rött blod. I alla årstider. Under alla tidevarv. Vi är alltid i samma nivå utan möjlighet att låta minnet stanna bakom eller framför oss. Alltid vår medresenär. Tidens tempo som ekar i takt med minnets landskap i våra hjärtan och fastetsad i min blick. I mitt synfält gör du små kulelrbyttor och dansar långsamt svepande med din kropp. Din kropp som sveper iväg mig i drömmarnas anatomi. Ditt landskap som finns i min kropp längtar att bli konfronterad av mig. Att ta sig ur spegeln och möta sin längtan efter en möjlig tid och en ouppnåelig nivå i sinnets och kroppens verklighet. Med dig så färdas jag i en hiss till något som jag inte kroppsligt förflytta mig till. Verkligheten suddas ut och händelserna utspelar sig i filmiska sekvenser. Alltid framåt utan kontroll av skedet. Du tar mig i handen och för mig in i en svepande rörelse. Vi stannar till i rörelsen och tittar bejakande på varandras kroppar och med fuktiga kindar så tätt ihop att våra kinder nuddar varandra. Som en neurotisk dans i upphetsning når vi varandra. Vi visar det i små subtila symboler som för oss närmare tillsammans i en annan tid och i ett annat universum där det är andra tyndlagar som gäller. I sådana tyngdlagar att vi kan färdas mellan olika verkligheter där sinnesintrycken stannar där de uppstod och inte färgas av andra konkurrerande verkligheter där endast längtan för oss vidafre utan möjlighet att gräva djupa sår.
Bilder från studion
Modell: Achillea Dahl
Modell: Achillea Dahl
Stämningsfyllda bilder från sessionen med Åsa
Modell: Åsa P
Modell: Åsa P
Nya kollage med Achillea
Jag har skapa en serie nya kollage. Det är egentligen varianter av en bild som jag skapat från sessionen med modellen Achillea.
Modell: Achilela Dahl
Modell: Achillea Dahl
Studiosession med Achillea
Modell: Achillea Dahl
Fotografi: Johan Margulis
Modell: Achillea Dahl
Fotografi: Johan Margulis
Nya kollage från session idag med Achillea
Modell: Achillea Dahl
Modell: Achillea Dahl
Modell: Achillea Dahl
Planering inför en fotografering
Bilderna nedan är bilder av Sarah Moon. Jag fick hennes fotobok med posten igår och den är helt underbar. Jag kan bara uppmana er som tycker om hennes bildspråk att kliva in på Amazon och beställa hennes fotobok "12345".
Sarah Moon
Sarah Moon
Sarah Moon
Sarah Moon
Bildspråket i Sarah Moons bilder är min mantra inför morgondagen.
Nya kollage
Jag har en kollagevecka nu. Jättekul verkligen. Jag tar nog ut svängarna ganska mycket. Jag tar kanske ut svängana för mycket men det är så det är. Är troligtvis alldeles för produktiv i mitt skapande för att någon ska orka följa med det jag gör.
Modell: Natasha D
Varför så mycket färger och oordning?
Harmoni i något som inte är harmoniskt. Det kommer både innifrån och utifrån. Jag har ett sökande efter någon slags jämvikt. Jag behöver få ur mig det disharmoniska i en någorlunda harmonisk balans och melodi. Inne i min kropp så finns det mycket disharmoni som behöver få utlopp. Den externa världen åker berg-och dalbana med stora ekonomiska problem för västvärlden. Oroligt i många delar av världen med förhöjda risker för krig och förstörelse. Intoleransen i världen brer ut sig. Inom varje värdesystem så har man hittat de optimala värderna eller i alla fall riktigt nära. Vi är bärare av värdesystem och vi har flera konkurrerande värdesystem som allena står för den rätta vägen. Det fnns inte plats för hegemoni i världen. Vi har en splittrad värld med många sanningsbärare och det finns många utropare och väktare som är beredda att gå långt för att skydda den egna valda och sanna värdesystemet.
Där kommer jag in i bilden och vill förstå och processa informationen med en önskan om att de olika värdesyystemen ska kunna leva i en harmoni. Till det så kommer alla mina egna problem och kamper som jag för i mig själv. I den symbiosen så skapar jag min konst och mitt visuella avtryck.
Vad innebär det att inte kunna sluta? Det är som om någon satt på en playknapp och att det inte finns någon återvändo. I min ensamhet så skapar jag dessa kollage och får för lite återkoppling. Jag finner glädjen i skapandet och besvikelsen i tystnaden. Tystnaden parerar jag med mera skapande. En aldrig sinande källa till inspiration. Som konstnär så går man framåt ensam. En skräck att mötas med tystnad. En tystnad som ändrar färgerna och sammansättningarna. Konst och marknad kan aldrig bli ett. En längtan som aldrig dör om att lyckas i andras ögon och i sin egen kropp och medvetenhet. Viljan att forma ett nytt språk med färger, form och innehåll. Finns det något som är abstrakt? Något som inte kan vara planerat och noggrannt bejakande. Något som automatiseras fram utan förhållningsregler eller förhållningssätt. Bara den intuitiva dragkraftens lokomotiv som står allena.
Modell: Natasha D
Ibland har man inga svar utan jobbar bara med påståenden som faller i god eller ond jord. Jag kan inte beskriva min konst som man beskriver en kamera med en innehållsförteckning. Med ett fåfängt behov och försök så försöker jag med ord beskriva mitt skapande. Att med ord förstärka ett narrativ som kommer ur en omöjlig symbios av det yttre och det inre. Det är en omöjlig beskrivning. Det går bara att hitta fragment. Jag värjer mig för en del förklaringar som jag inte explicit vill gå ut med men som kanske för en betraktare syns tydligt implicit i mitt visuella uttryck som jag väljer.
Serien: Beauty
Modell: Stina, Patrick, Anni och Natasha
I mina kollage så söker jag något expressivt. Robert Rauschenberg är en av mina inspiratörer. Andy Warhols bildspråk fångar mig också mycket. Inom fotografin så är bland annat Sarah Moon och Fransesca Woodman stora inspiratörer.
Nya kollage med äldre bilder
Modell: Natasha D
Modell: Natasha D
Onsdag morgon och snölandskap
Vaknar upp med ett vintrigt landskap utanför mitt fönster.
"Planet earth and shadows of life"
Nya bilder till mina kollage
Jag vill jobba med lite annat bildmaterial till mina kollage. Jag har en vecka ledigt just nu så jag har tid att teoritisera kring mitt skapande och även ha tid att skapa nya kollage. Det är sköna tider.
Modell: Jenni Fredin
Hur ska man förhålla sig till text och bild i konsten? Jag funderar kring hur man ska förhålla sig med text i sin konst. Ska texten vara ett eget språk eller ska den tala samma språk som bilden? Eller om texten ska vara beroende eller aoutonom i verket. Ska man förhålla sig till texten stilistiskt eller ska innehållet i texten allena få råda. Jag har inget svar på det ännu. Jag vet inte vad jag egentligen tycker. Att inte veta vad man tycker kan ibland vara allvarligt och ibland en förutsättning för att kunna samla på sig information och processa informationen till ett beslut. Texten kan också finnas som en referens till bilderna på sidan om. En berättelse som förklarar bildens narrativa inslag eller avsaknad av narrativa inslag.
"Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 05"
I min bildsvit "Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen" vill jag jobba med bildelement som är sensuella, har historisk klang, refererar till konstens skönhet och aktuella geopolitiska frågor. Jag funderar på att behandla dessa frågor men utelämna människor i kollagen. Bara jobba med tomma och innehållslösa objekt. Alla objekt utanför människans närvaro har inget innehåll, det blir tomma ytor och ting. Det är vi som människor som projicerar syfte och mening i tingen runt om oss. Vi kan vilja att tingen ska ha en mening utanför oss men det bli så meningslöst så att det saknar intresse för projiceringen är vår. Vad betyder grönt och rött utanför vår referens och projicering? Finns det någon mening att strukturera tingen utan vår egen närvaro.
"Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 06"
"Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 08"
"Blommorna på ängen, kvinnan, det förgångna och kolonnerna som håller uppe världen 03"
"Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 04"
"Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 09"
"Konsten, vetenskapen, skönhet, kärleken och kolonnerna som håller uppe världen 07"
Den nakna kvinnan finns närvarande i det mesta jag skapar. Även när nakenheten visar sin frånvaro så finns det en önskan att klä av sanningen och känslorna. Att inte vilja projicera något som beklär det nakna eller det intruistiska (ungefärlig mix av initial och altruism, eget ord) som finns i längtan om det andra könet. Det andra könet som är min mening för min egen livsprojicering. Individuella verktyg för att kosntruera det andra könet. Utan det andra könet så når vi "nothingness" ett slutstadium av att ingenting finns längre. Att beklä det i svart. Den svarta färgen när allting har blandats och alla nyanser upplösts in i något svart. Ett sökande efter det vackra innan det förgås av nyanser som inte längre får spelas och visas upp. Ett sökande efter nya starka kolonner som formar en trygghet för oss. De vackra kolonnerna som skapades i antiken. Nå en ny blomstrande tid med vetenskap, frihet, upplysning, sensualism och kärlek. Kärleken att vilja ge av sig själv och av andra. En frihet att projicera det vackra och det längtansfulla. Drömmar om kärlek och frihet.
I mina kollage så söker jag drömmar om kärlek och frihet.
Marcel Duchamp och fotograferna
Jag läser en teoribok om text och bild för tillfället som är intressant. Vad som inte jag har kopplat ihop tidigare är Marcel Duchamps "Readymades" och det närbesläktade med fotografin. Det är ju ganska närbesläktat och intimt förknippat med varandra. Duchamps "Readymades" utmanade bland annat konsten intellektuellt vad som kan bli konst inom gestaltning. Fotografi att måla med ljus eller att låta ljus registreras på känsliga pixlar på en kamerasensor och parerat med vissa optiska effekter beroende på storleken på hålet som ljuset släpps genom och under hur lång tid ljuset får vandra in i kameran och det som avbildas. Fotografi eller bild direkt ur kameran jobbar med "Readymades". En av skillnaderna med Duchamp "Readymades" och fotografins egna "Readymades" är att i fotografin avbildar man något och vill bringa liv i det i form av en yttre beslöjning av estetik och kanske etik. Inom fotografin jobbar man med det visuella av en vald representation. Duchamp nöjde sig mera med objektet i sig själv och hur objektet bringer liv och fantasi hos betraktaren. Så inom fotografin bringer man liv eller projicerar något i sina "Readymades" som inte finns representerat i sig i objektet/subjektet sm ett färdigställt representering inför betraktaren. Fotografi är en färdigpaketerad "Readymades" med ett visuellt innehåll som har en riktining hur betraktaren ska se det färdiga konceptet. Man gör det verkliga till det overkliga inom fotografin. Duchamp använder det verkliga för att se vad som är verkligt och om det går att flytta fram eller tillbaka gränserna för vad som är en verklig känsla. Ett porträtt är en form av en "Readymade". Fotografen kan ha en subjektiv känsla av vad porträttinnehållaren utstrålar och fotografen kan välja att förstärka/förminska känslan i det han/hon vill representera med sitt lånade "Readymade".
Fortsättning på historien om kollage på en söndag.
Jag har en del underbara bilder att jobba med. Sessionerna med Elin har verklgien gett mig bra material att jobba med. Jag har uppskattat hennes och mitt samarbete väldigt mycket.
Modell: Elin P
Modell: Elin P
Modell: Elin P
Kollage en söndag förmiddag
Det finns en längtan efter färg och ljusa dagar. Färgrika dagar med sol i ögonen och lite varm vind som fläktar skönt mot kroppen.
Modell: Elin P
Modell: Elin P
Modell: Elin P
