artyphoto

På Uppsala Prides hemsida under visioner så har jag saxat följande "Uppsala Pride är en organisation som bygger på en socialistisk och queerfeministisk värdegrund." (http://uppsalapride.wordpress.com/vision/) Tycker det är beklagligt att HBTQ väjer att partipolitisera rörelsen och dess fråga. Det är svårt att föreställa sig att HBTQ-frågor har någon slags motsatsförhållande huruvida man är för ett kapitalistiskt samhälle eller ett socialistiskt samhälle. Om jag som socialliberal är både för ökad jämlikhet mellan hetero-/ homosexuella och mellan könen att det skulle vara ett felbeslut utifrån min värderingsgrund över att vara socialliberal.

Pressmeddelande från Uppsala Pride: http://www.uppsalapride.se/perch/resources/1337008034-uppsala-pride-mer-n-bara-hbtq-kamp.pdf


Om man använder Marxistisk terminologi så bör det finnas en materiell orsak till att man blir homo/hetero/bi/trans/​queer. Dialektisk/historisk materialism. Jag skulle vilja se denna tankekedja definieras från Uppsala Pride över vad socialism och inte kapitalism är en förutsättning för ett lyckat HBTQ-arbete är. Jag gissar på att dem faktiskt inte kan det utan att deras definition av visioner råkar ha en annan agenda än att lyfta HBTQ-relaterade frågor.


Namn jag respekterar det du för fram, du har goda argument tycker jag. Men vad jag inte håller med dig om är dina slutsatser och jag har inte sett något inlägg faktiskt argumentera för Uppsala Pride att HBTQ har en koppling till socialism eller att det finns något positivt att endast HBTQ-personer kan föra fram HBTQ-frågor. Tills jag hör ett riktigt argument som lyfter fram hur tex homo/heterosexualitet har något ursprung från socialistiskt tankegods. Tex hur klass kan vara en markör för min identifiering kring mitt jag vad gäller samlevnads- och sexuella preferenser. Jag tror inte att mitt jag som jag projicerar vad gäller min egen könsidentitet kan härledas utifrån mina preferenser över ett socialistiskt eller kapitalistiskt samhälle. För den som anser att det finns en koppling hur ser den ut?

Den andra frågan är huruvida HBTQ utgör en sådan markant annorlunda frågeställning att jag som heterosexuell med sympati och empati för HBTQ-relaterade frågor om jämställdhet och lika förutsättningar inte kan identifiera mig med HBTQ. Jag som är socialliberal och med en filosofisk grund inom strukturalismen inte anser mig behöva vara fattig för att kunna identifiera mig med frågor om fattigdomsbekämpning.

Namn, det som gör Uppsala Prides hållning problematisk enligt mig är att dem förespråkar politisk inriktning vad gäller samhällssyn socialism/kapitalism med HBTQ som redskap. Då jag hittills inte sett är något socialistiskt argument över hur HBTQ har en hemvist inom socialismen men inte hos kapitalismen. Problematiskt blir det också att definiera HBTQ inom socialismen om socialismen bara är en papperskonstruktion och inte någon livkraftigt samhällsfungerande system. HBTQ anser jag behöver ha en hemvist både inom socialism och kapitalism och jag ser ingen motsättning med det. Det är vackert med storslagna idéer men om utkristalliserande i faktisk politik renderar i något med motsättningar och oförsvarbara visioner så blir det storslagna ganska futtigt och andefattigt.

sommarpoesi en vårdag

korta åtsittande kjolar

solen som skiner

gömmer mig för att blicka mot det vackra

väljer det som saknar något

uppmärksammas

försvinner in i en värld av begär

slukas av ett mörker när jag väntar på bussen

undrar om hon vill prata med mig

så som jag är

utan någonting som täcker min kropp


-----


Samtalar om livet. Det där som passerar i vardagen. Sittande med en kopp kaffe. Distanserar sig och ser lite klarare över vad som borde vara viktigt. Betonar det viktiga. Projicerar mig in i ett hav av önskvärd verklighet. Flyr. Får en summarisk dom av mig själv. Då när kaffet är urdrucket. Då jag måste bemöta mig själv. Tittar på tjejerna bredvid mig som äter pannkaka med grädde och sylt. Njutbart. För mig också. Unga vackra kroppar som njuter i solen. Tänker på att man kan tjäna mycket på att vänta. Alltid denna väntan på att något ska inträffa. Trivas i stunden. Annars rymmer vi till någonstans där det är lite vackrare. Trevar fram mellan valet av ord. Rädsla över en icke litterär fantasi och grammatiskt hopkok. Hemlagade meningar och ord. Balansen mellan tjejerna i samtalet är jämn och vacker. Hon där har upptäckt något som hon inte har bestämt sig över ännu. Något som differentierar henne från sina två kompisar. Man flyr iväg till egna landskap. Där det råder någon annan slags uppsättning regler och kanske drömmar. Där ingen har tillträde. Man kan undra över sina val. Man kan försvara sig själv inför andra. Försvarstal på bekostnad över det rimliga och förnuftiga. Drömmar eller förnuft. Nästan otvivelaktigt viktigaste drömmarna. Sitter med mitt glas och är ensam. Reflekterar min ensamhet till dem andra som sitter och pratar. Jag som pratar med mig själv. Genom ord och meningar stapplar jag och inte kommer fram någonstans. Den där fantasin som är bortspolad. Fantasin över ett vackert liv. Att vara en kille som hon där tänker över. Om hon ska välja honom eller inte. Försjunken i tankar som konkurrerar ut samtalet som förs med vännerna. Söta små och väntande på det där stora. På att se sina egna beslut forma sig till något greppbart. Tillräckligt greppbart för att ha förlorat formen av drömmar. Där någonstans går drömmarna förlorade. Förlorat. För omedelbar tillträde och förverkligande. Som Tjechov sa så måste en pistol avfyras om den dyker upp i en roman. Drömmar som dyker upp måste gå förlorade i något konkret som något med beständig form eller som något som är formlöst och går upp i intet. I glömskans stoft. Hamrar in ödet på mina tangenter. I ett samtal som övergår det jag vill berätta. Träder i stället. Vill berätta om hur det är att sitta här och vara jag. Han som drömmer mardrömmar på nätterna. Skriker och vaknar. Någonting otäckt som bärs med. Vaknar upp i glömskans landskap. Drömmar som fallit i ett stoff av förtvining. Vakenhet över att glömma. Fångar de få ord som dyker upp. Tränger undan berättelsen med ohörbara fragment av upplevelser. Fångar essensen av smaklöshet i att passera vardagen utan att leva mitt i den. Han där sitter också ensam. Lunch med en kopp thé. Drömmar och längtan som inte verkar vilja uppfyllas. Inte riktigt av sig självt. Man väntar på att tiden ska utvisa längtan. Vilken form den ska ta. Med ögon, näsa, mun och känsla så tar vi oss an och uthärdar i vardagen. Mekanismer som vi valt att tro på. Små beslut. I stora frågor. Misslyckas med att vara holistiska. Holistiskt glada eller ledsna. Världsbild över oss själva. Vart vi placerar oss i helheten. Något som går längre än relationerna i familjen. Det där lilla jaget som inte tar tillräcklig plats i den kedja av resonemang som leder oss till våra egna livsval och vilka värdesystem vi väljer att hitta våra egna definitioner utifrån. Osäkerheten över att vara fragmentarisk. Nästan som att vara misslyckad och inte riktigt en hel person. Fragment av självigenkännande jagbilder. Spegeln som vi tittar i. Skuggan av oss själva som är fångad i spegeln. Vi upplever vår egen skugga som större än jaget vi bär på. Att sitta på en stol som är upplyst av solen. Sånt som vi drömmer om och inte riktigt kan förverkliga. Vi ser inte vår egen skugga. Inte ens när vi projicerar längtan om en kärleksnatt med en vacker person vi möter. Sliter mig upp och letar vidare i andra jaktmarker. Tror att mitt jag och min längtan ska uppfyllas om jag navigerar mig rätt mellan tangenterna.


---------------


en slags uppståndelse
sömndruckna gengångare
trängs bland molnen
en ros som tornar upp
sidenlakan som omfamnar din vackra kropp
en torn
i sidan på din kropp
skötet som vilar varmt
väntan
i ditt ansikte
droppar nedför din kind
själens eller kroppens långfärd
väntrum för livet
din erotik
vid ruinen omformar du mig
din kropp
en ros som är sprucken


-------



långsamhetskänslan väcker obehagliga minnen till liv
otillräcklighetens flanörer spatserar fram på tangenterna
fingernedtryckningar på tangenter
stora och små
avtryck
långsamhetsmotsträvare hoppas vidare
längtar efter en otillräcklig begränsning
lite som ett åldrande ungdom
trasigt barn som växer upp i en trasig värld
tittar och lär
gör efter
kopiera och klistra in
mallar som formar förgängliga små ben till starka kalciumberikade ben
redo att möta sig själv
gömd och otillgänglig
snabbhetens maner täpper till det existentiella jaget
flyende till någon mörk undanskuffad plats


---------


samma utsikt igen
stål
grått och kallt
sterilt och utan lukt
utan sinnesförhöjande intryck
fönsterglas som ger tydlighet till stålet
man väljer vad man inte ser
det är många val som rinner av oss
undrar hur marken ser ut liggande på ett moln
tittande uppåt mot stjärnorna
ser man stål och fönsterrutor även där
vid en sån otillgänglig plats
man bär kanske med sig själv dit man går
då skulle hon vara där
hon skulle kanske hålla en viss åtrå till mig
från ett annat perspektiv som är mitt
därifrån jag inte så ofta ser ut i från
eller det kanske inte gör någon skillnad
det avgår kanske bussar även där


-------

tillbakahållna dagar
ljuset som omger mig
dansen som finns i min längtan
dagar som passerat
såna dagar med någon annan verklighet
deltidsliv
inte riktigt som man vill
deltid över lycka
drömmar om andra platser än den uppehållna

-------------

I centrum
skriver om periferin
tror jag
någonstans
perifera tankar
blottläggs
nånstans där det dunkla tränger fram
vårvärme
tunna skygglappar
längtan som trängts undan
skymmer




tankar som flyter
kommer fram
trängs undan
flöden som tar över
man tror det man förväntar sig
man vet ingenting
man upplever en slags verklighet
oöversättbar
trampar på
längs med mina leder
en verklighet som är skymd
det där ogripbara
det som vi tror vi upplever
nästan lika
men något väsentligt som skiljer
existensen som måste fram
medvetandegöra sina handlingar
sina ickeval
sina val
medveten
som i en existentiell cirkus
ett nummer
-----





en fika bland mammor
sina barn
paraderande som små sköldar
skyddar sitt eget jag
bakom en fasad av lycka
framgång
självförverkligande
lyxmamman som fikar och äter lunch på stan
släpar med sig sitt bohag
kontoutdraget gömt långt ner i pappershögen
lyxliv med sköldar
framskrider
uthärdar
estetiken som när den är som vackrast
en illusionist




välkommen in i julen
med vackra bröst
en tunn vit topp
vackra kala ben
väcker en regndrypande åtrå till liv
a stadium of beachwear
ett skenbart framträdande
glider fram på en räls
min existens fylls av hennes vackra kropp
tar ett ledigt ögonblick





stapplar fram
trodde jag hade glömt hur man gör
väcks till liv av något jag inte förstår
bara en vilja
som var täckt med en sinande handlingskraft





drömmar som packats ned i kartonger
väcks till minnenas landskap
plockas fram när dem ligger nedpackade
regn som täcker luften
transparensen avskiljs
gnälliga små barn
regnvåta dagar
trumpeter som basunerar ut
väntar på något bättre
ofta väntan på något bättre
avbrott i väntan
väntar på att det ska sluta regna





mammor och små barn som inte kommer överens
gäster vid kaféet
längtan om en lyxig lugn stund
sånt som inte så enkelt infinner sig
gäspningar och gråt
barnet som känner sig så ensamt
intryck och ingen tid att smälta det hon ser





drömmar om en vacker kropp
hon leter efter sin egen åtrå
hon ser den i spegeln
med det nya ska hon visa upp sig
sån som hon är
åtråvärd och sexig
full med självförtroende
hur blickar på hennes kropp ska äta henne inifrån och ut
tillbaka igen
blickar som dansar på hennes åtråvärda kropp
nakna bröst och stjärt under bikinin
hon tar emot blickarna
som äter henne
alla vill smaka lite av hennes kropp
suga hennes kropp och ligga sked med henne

--------

Meaning or aesthetic.

Leker lite med bilder som jag tagit. Bilder på Josephine Georgsson.

Bilder som står för en längtan och kärlek till det vackra.